På måndagar har Colby ingen skola och Sierra har ju inte börjat än så vi drog in till stan för att strosa omkring vid Pier 39. Vi tog färjan in, vilket barnen älskar, och sedan blev det att titta på sjölejonen, åka karusell samt gå på akvarium. Colby var väldigt facinerad över allt i akvariet medans Sierra tyckte det var mörkt och kusligt. Speciellt läskigt tyckte hon det var i tunneln man kunde gå i där man hade vatten och fiskar runt om en. Hon tvärnitade och gick inte in innan hon såg att både jag och Colby gjorde det och sa att vi var okej. Men det blev trots allt lite för mycket för den lilla donnan och hon kröp upp i sin vagn och drog ner "taket" över nästan hela kroppen. När jag tittade till hur hon mådde såg hon ganska skräckslagen ut, men det var nog med skräckblandad förtjusning för innan vi skulle gå frågade hon om vi kunde gå i tunneln igen. Vid ett tillfälle ställde hon sig upp men ångrade sig ganska snabbt och fick tag på min jacka som låg i vagnen och la den över huvudet. Jag kunde ju inte låta bli att skratta. Senare blev det playdate med en svensk au pair som heter Isabelle och hennes två tjejer (också 3 och 5 år). Barnen hade skoj så det kändes kul. Måndagar är ju även min skoldag så jag är ganska nyss hemkommen från min psykologi. Idag hade vi lite grupparbeten, dagboksskrivning samt att vi läste en artikel som vi ska skriva en halv sida om. Känner mig inte lika deppig efter den här lektionen måste jag säga. Det kanske blir bra det här.

Det blev ingen 18-klubb för mig och Danielle, utan istället slösade vi pengar på en äcklig grekisk restaurang. Efter det köpte vi lite godis och åkte hem och la oss i sängen. Det kanske låter som ett misslyckande men trevligt hade vi det i alla fall. Idag, söndag, blev vi upphämtade av Mathilda vid 10:00 och vi begav oss till Stanford shopping center där vi strosade omkring och hade det allmänt mysigt. Senare begav vi oss till Golden Gate park där vi hade tänk att hyra rollerblades men rollerbladesbanan var full med alldeles för seriösa "åttitalsmänniskor" som gjorde en gemensam dans så vi nöjde oss med att titta på. Vi fick oss många goa skratt kan jag säga, USA har verkligen så himla annorlunda kultur till skillnad mot Sverige! Efter det spanade vi in "The painted ladies" som är några Viktorianska hus som är kända här i SF. De syns bland annat i vinjetten till "Huset fullt" om ni minns den gamla goda serien med tvillingarna Olsen. Vi avslutade kvällen med att strosa omkring på Fisherman´s Wharf innan jag tog färjan tillbaka till Marin. Ännu en bra helg med andra ord.

Nu sitter jag här hos Danielle. Jag ska sova här ikväll, det blir mys. Tidigare idag åt vi lunch med Mathilda, det är verkligen så himla kul att träffa dem! Och Burlingame ser precis likdant ut som när jg lämnde det. Ikväll funderar jag och Danielle (M jobbar) på att gå ut på en 18+ klubb, men vi har inte bestämt oss än. Känns som om det mest hänger sextonåringar där.. Jag fyller ju liksom 21 om två veckor men jag fattar att Danielle och Mathilda börjar bli lite desperata. Haha. Vi ska i alla fall till stan och äta middag först. I morgon blir det förmodligen en trip till Standford för att gå på ett utomhuscentrum samt kanske kolla in campuset.

Skypade just med mamma: "Du är ju inget fläskberg."

Tack.

Idag har jag varit i USA i exakt ett halvår. 6 månader. Tiden har verkligen gått fort. Men jag tycker det är skönt att den gör det, annars hade det blivit på tok för jobbigt. Tänk att jag inte har kramat min familj på ett halvår, det låter ju helt sjukt! Ett halvt år. Men nu börjar nedräkningen och det känns faktiskt bra att det är halva tiden kvar, den jobbigaste delen är liksom gjord. Om några veckor drar vi till Las Vegas och om drygt två månader kommer mamma, pappa, Maria och Jenny till San Francisco och det känns så jäkla kul! Ser fram emot det mer än något annat och någon gång varje dag tänker jag på hur vårt första möte ska bli. Det riktigt pirrar i hela kroppen och jag vet att våra två veckor tillsammans kommer bli otroliga. När de sedan åker hem har jag tre månader kvar till min hemkomst och under dessa månader kommer jag nog hitta på massa skojiga saker.

Yes! Min hostmom tipsade mig om att man kunde hyra kurslitteratur och jag klickade precis hem psykologiboken för hundra dollar mindre än vad den egentligen kostar. Hur bra som helst ju! Nu behöver jag dessutom inte ha en tung bok att släpa med mig hem till Sverige. Great!

Dagen började med att ge kidsen frukost och sedan köra Colby till hans fotbollsträning (soccer) medan mamman tog Sierra till baletten. Efter det blev det lunch och sedan körde jag Colby till skolan som börjar klockan 13. Ganska knasig tid om jag får säga det själv, men ändå hyfsat skönt tycker jag. När barnen slutade vid 12 förut blev eftermiddagen ganska lång ibland, nu hämtar jag honom vid 15:45 och vid 17-tiden brukar jag börja med middag. Jag har också hunnit med att tvätta barnens kläder och vikt dem. Duktiga jag liksom! Jag slutar vid 18:30 och då blir det gymmet och sedan ska jag på jakt efter den där psykologiboken, hoppas jag hittar den.

Är precis hemkommen från min första psykologiklass och jag måste säga jisses. Här hade jag trott att jag kunde knalla igenom dessa måndagar utan att behöva anstränga mig för mycket, men icke. Först och främst ska jag köpa en stor fet bok för typ 150 dollar (döööör) sedan ska vi ha läst nya kapitel till varje vecka, ha artikelskrivning, dagboksskrivning, case study assignment, flera exams (tentor) samt "final exam week" där vi säkerligen kommer göra något riktigt, riktigt skoj.. Skjut mig. Haha nejdå, skämt å sido. Mycket av det min lärare pratade om idag har jag redan läst i gymnasiet, det är bara det att det blir lite klurigt med att höra allt på engelska. Men jag hängde för det mesta med väldigt bra i det som sas, det var väl mest svåra ord och formuleringar som jag fastnade lite på. När jag åker som au pair med min agency måste jag ju som sagt ha 60 timmars plugg med mig hem i bagaget. Jag behöver inte ha godkänt eller ha lyckats med kurserna men det är just det där med att komma ut och träffa andra (vilket jag och mina två tjejer har svurit oss röda i ansiktet över, så otroligt onödigt att lägga så pass mycket tid på plugg när man är i USA för endast ett år liksom). Dessutom är det så sjukt jäkla dyrt att gå på college i detta land. Jag är väl inte allt för excited about den här kursen, men det är ju ändå ganska intressant. Vi får väl se om ett par veckor hur jag känner då.

Jag har haft en underbart bra dag tillsammans med Danielle och Mathilda. Även om det har regnat och vi inte kunde göra så mycket känner jag mig ändå nöjd med dagens achievements, vi bokade nämligen Las Vegas! Det kommer bli helt galet sjukt kul. Vi åker morgonen fredagen den 17 februari och kommer hem söndagen den 19 eftermiddag/kväll. På fredagen när vi kommer dit kommer vi hyra en bil och åka till självaste Grand Canyon, vilket blir en liten raodtrip för det är ganska långt dit. Men eftersom det är typ nummer ett på allas våra listor innan vi kommer hem till lilla Sverige är det ett måste. Det kommer bli så grymt! Lenka och hennes vänner ska åka dit samtidigt så vi alla kommer ni ses och ha de kanonkul. Jag kan knappt vänta! Och det bästa av allt är ju att jag har fyllt 21 då. Tralalala! Tack för idag tjejer, det var härligt att få visa er ett regnigt Marin. Vår trio är ju allt för bra, och det är så jäkla synd att vi bara kommer ses på helger framöver. By the way när jag ändå skriver så kan jag berätta att min psykologikurs startar på college imorgon och jag känner väl att jag inte har hundra procent koll på läget. Jag får gå dit helt enkelt och göra mitt bästa. Det som är asbra med mina studier här är att jag kan gå till skolan och det tar kanske tio minuter, så jäkla skönt! Känns verkligen toppen att det här med studierna, timmarna, kurserna och credits löste sig till slut. Jag är på g nu och mitt kvarstående halvår kommer bli awesome!

Gud vad duktig jag är! Det är söndag och jag ställde klockan på åtta för att åka till gymmet. Körde intervaller samt lite armar. På vägen hem svängde jag förbi Jamba juice (ett smoothie ställe) som även säljer frukost och jag köpte oatmeal (havregrynsgröt). Mums! Nu ska jag städa till mitt rum innan Danielle och Mathilda kommer. Idag regnar det så vi kommer nog bege oss till något köpcentrum.

Regnet upphörde faktiskt efter att jag skrev mitt tidigare blogginlägg och dagen blev väldigt lyckad. Jag började som sagt med att skypa med dem där hemma, vilket alltid är lika trevligt, sedan blev det gymmet. Det verkar alltid vara proppfullt på mitt nya gym och man får liksom stå och vänta på att löpbanden eller crosstrainerna ska bli lediga. Så irriterande! Men men. Jag körde lite styrka samt tjugo minuter intervallöpning, tack för tipset mamma! Tiden gick dessutom så mycket fortare när man hela tiden tänkte "2 minuter till" samt "en minut till", detta gillas skarpt. Jag är en sådan person som har svårt att ta mig själv i kragen och jag fuskar gärna lite. Jag har liksom svårt att köra slut på mig själv och jag tycker det är rent ut sagt tråkigt att träna själv. Med fotbollen var det en helt annan grej och jag saknar det. Då var det ju liksom kul att springa omkring när man gjorde de olika övningarna, och att spela match var det bästa jag visste. Men att stå en halvtimme på löpbandet eller sitta i någon maskin är något mitt psyke inte klarar. Jag får skärpa mig! Efter gymmet träffade jag några svenska tjejer och åt lunch i San Rafael, som det heter, och det var mycket trevligt. Efter det drog fyra av oss vidare till ett nyöppnat café och tog en kaffe. Nu ska jag snart börja jobba och dagen har minst sagt varit mycket bättre än jag trodde den skulle bli. I morgon kommer mina två fina flickor hit och ska spendera dagen tillsammans med mig. Awesome!

Bion igår var bra och jag köpte 6 (eller 8, minnet sviker..) sushibitar för fem dollares. Lyckad kväll med andra ord! Regn och blåst har ju som sagt nåt SF men när jag vaknade för en halvtimme sedan så var det blå himmel. Yes tänkte jag och gick upp för att göra frukost. På andra sidan av huset var det dock bäcksvart, och mycket riktigt efter några minuter öppnade sig himlen. Kan ju knappt höra vad jag tänker här på mitt rum! Aja.. Sitter och dricker chaite och ska logga in på skypa för lite familjesnack. Mys!

För er som är lite till åren och inte vet vad rubriken betyder så kan jag ju berätta att dessa bokstäver står för "thank god it`s Friday". Ganksa passande tycker jag eftersom det är fredag. Idag fick jag lite ledigt mellan tio och tolv så jag drog till gymmet och sprang en halvtimme. Även om jag tycker det är astråkigt att gå till gymmet gick det faktiskt väldigt bra. Jag tycker det är så skönt att duscha och fixa sig där, och sen när man kommer hem är man liksom klar. Superbra! Dessutom är duchstrålen på gymmet bättre än den jag har här hemma så jag får nog göra det till en vana. Fredag idag då, vet inte med säkerhet vad jag ska göra ikväll men det lutar åt bio med tre svenska tjejer. Varav en känner jag lite grann nu efter mina två veckor här i Larkspur. Att hitta svenska au pairer här är en baggis och jag har redan hittat två olika "gäng" jag kan vara med. Så var inte oroliga (mamma), det går ingen nöd på mig. Vi får se om jag kan ta mig till Burlingame på söndag och träffa mina ladies, men om det ska regna så här förbannat så vette tusan. Hoppas ni i Svedala får en bra helg!

Äntligen! Japp, vi har numera trådlöst internet här i huset och jag är överlycklig. Tittar in på facebook stup i kvarten bara för att, men ingenting händer ju så ofta när hela Sverige ligger och sover. Haha. Det känns i alla fall toppen och på lördag ska jag skypa med familjen där hemma. Goodie! Ett annat "äntligen" är att det regnar. Jag tycker i och för sig inte att det är så kul, men så här torrt som det har varit här under denna höst/vinter har det inte varit sedan slutet på 1800-talet. Ganska så galet faktiskt, och ganska så bra att jag prickade in detta år så jag får uppleva Kalifornien från sin vackraste sida (som inte setts på typ 130 år, men ändå..). Vi får se hur länge regnet håller i sig, tror tyvärr i alla fall över helgen. Men efter ett halvårs solsken ska man väl inte klaga, eller vad säger ni där hemma?

Jag håller på att bli galen utan internet! Idag lyckades jag sno grannens internet för lite skype med Pierre samt la familia i Vallentuna. Äntligen! Känns sjukt konstigt att inte ha pratat med dem på typ en vecka. Starkt ogilla på det alltså. Jag hade massa saker att berätta och det hade dem med. Vi håller nämligen på att måla om tre rum där hemma, vilket känns skoj. Jag väntar med spänning på resultatet! Jag hoppas verkligen att vi får internet snart, känner mig jättebortkopplad utan det. Just nu har jag kopplat upp min dator på det internetet som mormodern har på sin iphone, och det verkar funka för nu. För er som undrar så börjar jag trivas mer och mer här i Larkspur, för jag måste erkänna att första kvällen här på mitt nya rum var jag inte långt ifrån tårar. Töntigt kanske, men det kändes bara så sjukt jobbigt att börja om från ruta ett. Men framför allt jobbigt att lämna två brudar som fått min vardag att bli så mycket bättre, och det känns fortfarande lite jobbigt. En positiv sak är att våra sleepovers kommer bli najs, och jag hoppas det blir många! Dessutom pratar vi om att boka Vegas, det skulle vara awesome.

Just nu sitter jag på biblioteket, kommer inte ha något internet på ytterligare en vecka. Suck.. Men men! Idag hände i alla fall något fantastiskt. Jag fick äntligen mitt efterlängtade paket som min familj i Sverige skickade till mig innan jul. Jag hade nästan gett upp hoppet eftersom paketet skickades från Stockholm den 15 december, alltså snart en månad sedan. Mamma och pappa har gnagt oroligt på naglarna, och jag förstår varför. I paketet fanns nämligen fem paket. Lejonkungen på DVD, Lejonkungen soundtrack (CD), Pelle Svanslös (DVD, bästa julkalendern), en almenacka med bilder på familjen samt en iPod (!). Jag blev helt jättelycklig när min hostmom sa att min julklapp äntligen hade hittat till vår brevlåda och jag öppnade den med kärlek. Tänk att min mamma har tagit i dessa paket och slått in dem, och nu satt jag där på andra sidan jorden med exakt samma paket! Haha, kanske lite långsynt men ändå, det kändes fint på något vis. Tack min fina familj! Ikväll ska jag somna till Pelle Svanslös. Jag vet att jag fyller 21 om en månad men vem älskar inte Disney samt en bra julkalender? Jag och min Disneysamling kommer dö ihop! Och Lejonkungen är den bästa filmen jag vet. Jag har den på VHS men den är i princip söndertittad efter alla år, alldeles blurrig och brusig, och jag har väntat länge på att den ska komma ut på DVD. Lycka! Men nu till något annat, på fredag ska jag få återse mina två vackra damer och vi ska äta en födelsedagsmiddag ihop i självaste SF. Vår lilla Danielle fyller nämligen år (fast på lördag, men alla kunde inte då). Grattis vännen!

Dagen började med skype med min fina storasyster Maria i cirka en timme. Hon befinner sig nu i Kalmar igen, efter att ha varit hemma över jul, och ska påbörja sin sista termin. Jag kan inte fatta att det har gått tre år redan! Jag ångrar så himla mycket att jag inte har hälsat på så ofta som jag velat. Men den där gången jag flög ner själv över en helg var så himla rolig och mysig. Jag fick verkligen smaka på studentlivet och sedan dess har jag längtat som en galning tills det är min egen tur. Vilket äventyr det är alltså! Tänkt, när jag kommer hem kommer Maria liksom bo i Stockholm någonstans och det är min tur att lämna Vallentuna för pluggandet. Vi börjar bli riktigt stora Majsan! Efter Maria skypade jag lite med världens bästa Pierre, för att sedan fortsätta med packningen. Just nu har jag faktiskt fått ner hela mitt rum i väskor samt flyttlådor och i morgon bär det av mot Marin. Jag har inte ens sett det nya huset och jag måste säga att det ska bli ganska kul ändå. Ikväll blir det middag och bio med Danielle och Mathilda. Vår lilla trio är himla bra faktiskt.

Jag kan ju börja med att säga att 2011 har varit mitt första år där jag stått på mina egna ben. 2011 har varit ett år som jag själv har skräddarsytt och där mina egna beslut har styrt mitt liv. För första gången i hela mitt liv gick jag inte i skolan och min vardag bestod av Ica samt dagis och min egen månadslön rullade in. Januari och februari var två månader då jag jobbade, ursäkta språket, arslet av mig. Dagis på dagarna för att sedan snabbt byta om till Icaskjortan på eftermiddag/kväll. Det kändes som om jag jobbade dygnet runt och jag var max ledig en dag i veckan. När jag tänker tillbaka på dessa två månader fattar jag inte hur i hela världen jag orkade hålla så högt tempo. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge och när den 25:e väl kom var jag tvungen att hurra lite för mig själv. Men jag måste säga att jag trivdes som fisken i vattnet på dagiset och ibland kan jag faktiskt sakna det (även Ica ibland också..). I januari påbörjade jag även hela au pair-processen, och jisses vilket jobb. Hur mycket pappersarbete som helst! I februari fyllde jag 20 och Systemet var välbesökt kan jag säga.. Mars rullade på och när det sedan blev april startade jag denna blogg och begav mig mot ekvatorn. Afrika, Kenya och en syster stod på schemat för tre veckor och det var verkligen en resa för livet. När jag kom hem kom värmen med mig och i mitten av maj var det rena rama sommarvädret. I slutet av maj hittade jag min värdfamilj här i Burlingame och nedräkningen började. Sommaren spenderades på följande sätt: jobb, vänner, familj, fest, Barcelona, Halmstad, Göteborg och faster Anette innan det var dax för avresa mot USA den 25 juli. Dagen då jag lämnade Sverige kan nog ha varit en utav de jobbigaste dagarna i mitt liv hittills och jag tittar inte gärna tillbaka på den. Men allting blev ju bra tillslut. I september kom pappa på besök, i oktober åkte jag och mina svenskor till LA och i november åkte jag till Miami för att möta upp Pierre som sedan kom hit till Burlingame i tio dagar. December flöt också på, även om jag var ganska nedstämd på grund av advent och jul. Men vad tusan! Är man ute på äventyr så får man bita i det sura äpplet ibland. 2011 har faktiskt varit ett av mina absolut bästa år hittills och jag tvivlar inte på att 2012 kommer bli minst lika bra!

Dagen har bestått av packning. Jag har fått ner mycket av barnens grejor och jag börjar se ett slut på det hela. Imorrn ska jag nog börja packa mitt eget rum, alltså lägga ner mina kläder i resväskan. På söndag klockan 08:00 kommer flyttbilen och sedan är det hejdå Burlingame. Inte för alltid men i alla fall som min vardag, och jag hoppas verkligen att Larkspur (Marin) kommer ge mig ett lika fint halvår som jag har haft här! på kvällskvisten idag träffade jag Mathilda för middag, vilket var mycket trevligt. Igår åt vi alla tre (jag, Danielle och Mathilda) på Cheesecake factory och det var så himla skönt att träffas allihopa igen! Både Mathilda och Danielle har haft sina svenska familjer på besök så vi alla tre har inte setts på ett tag känns det som. Det är två bra tjejer det där, kommer sakna dem! I morgon bitti blir det skype med mamma innan jag jobbar 8-17. Jag älskar skype och jag kan inte säga det nog många gånger.

Att befinna sig i Phoenix, Arizona, är som att kliva in i en gammal westernfilm. Att stan jag tillbringade tiden i hette Carefree bredde på det hela lite extra. Kaktusar, öken, berg, cowboyrestauranger, vargar som ylar om natten samt pistolreklam i tidningarna, nog var detta en helt ny upplevelse för mig kan jag lova. Jag har verkligen haft det jättebra tillsammans med min värdfamilj samt min värdpappas pappa och fru, och stället det har där är väldigt fint. Det är som en stor lägenhet i ett lägenhetsanex som har två otroligt vackra poolområden. Jag tror inte jag hade åkt till Arizona om min familj inte tagit med mig, och jag är mycket glad att de gjorde det! Öken och hela den där westernvärlden är precis som man har sett på TV. Ibland kändes det som om man var mitt på en inspelningsscen och att en vit samt en svart cowboy strax skulle kliva ut och göra upp om vem som kan dra pistolen fortast. Helt underbart! Arizona och öken får fem av fem toasters av mig. Fantastiskt!