Som ni alla vet är jag hemma i fina Vallentuna igen, och jag trivs som fisken i vattnet. Det var inge kul alls att säga hejdå till mina barn, och jag trodde aldrig jag skulle sluta gråta. Men det tröstade något oerhört att jag visste vad jag hade att komma hem till. I torsdagskväll landade jag på Arlanda och jag trodde jag skulle sprängas så nervös jag var. Det var helt galet. Jag visste varken ut eller in och allt var så himla overkligt. Att jag verkligen hade landat i Stockholm och att min familj stod i ankomsthallen kändes så himla konstigt. Jag andades tungt och mitt hjärta slog hårt, när jag väl kom ut så sprutade tårarna från första sekunden! Det var en mycket fin stund och jag kan inte beskriva hur glad jag var. Sedan dess har jag hunnit med att städa min garderob, packat upp, umgåtts, njutit av det svenska sommarvädret och ätit god mat. Igår hade även min man och mina vänner planerat en överraskningsfest, och jag blev väldigt surprisad! Ni är verkligen bäst och jag älskar er så sjukt mycket! Tack.

 

 

Okej, vart ska jag börja.. Det här kommer att bli mitt sista blogginlägg innan jag lyfter senare ikväll. Det känns som om jag inte kan sätta ord på alla känslor, för jag vet inte själv vad jag känner. Jag är så sjukt glad att jag ska få komma hem till Sverige och er alla där hemma, jag kan nog inte beskriva hur lycklig det gör mig. Jag känner mig klar med mitt jobb och min tid här, men jag kommer sakna det. Jag tror inte riktigt jag har fattat att jag verkligen ska åka, utan det kommer bli verklighet när jag står där på flygplatsen och har sagt hejdå till mina fina barn och värdföräldrar. Jag kommer sakna Colby och Sierra sjukt mycket. Eftersom det här är mitt sista blogginlägg som au pair så måste jag ju på något vis summera året. Jag har lärt mig så himla mycket under det här året, och jag har verkligen vuxit som människa. Allt jag har upplevt här är ovärdeligt och jag är otroligt tacksam över allt som jag har varit med om. Att åka iväg ett år är inte det lättaste vill jag lova, och jag är stolt över mig själv att jag vågade. Alla bilder, vidoes och minnen från mitt år i USA kommer för alltid påminna mig och den mest fantastiska tiden i mitt liv, och jag ska alltid se på dem med ett stort leende på läpparna. USA, California, San Francisco - Tack för den här gången, det här äventyret glömmer jag inte i första taget.

 

Idag hade vi avskedsmiddag för mig inne i stan, jag, familjen och farmorn. Det kändes väldigt fint och vi satt och pratade om massa saker som har hänt under året. De gav mig en goodiebag med tidning och snacks inför flygresan, en stickad Giants (baseball) mössa, ett magnetkort på dem till kylskåpet samt ett fint brev. När jag satt där, precis i den stunden, och läste brevet kände jag verkligen hur mycket de faktiskt tycker om mig. Hur otroligt uppskattad jag har varit och hur mycket jag själv gillar den här familjen! Nog brände det lite innanför ögonlocken och jag kände att vi alla hade en sån samhörighet. Riktigt fint. När vi sedan kom hem gav jag barnen deras fotoalbum, och gissa om de blev glada? Herre gud vad de sken upp! Det kändes riktigt, riktigt bra och mina värdföräldrar uppskattade det till tusen. Det var helt klart värt allt hårt slit! Sedan gav jag barnen en varsin födelsedagspresent eftersom jag inte kommer vara här då (de fyller i augusti och september), och de blev överlyckliga! Jag kan inte beskriva hur skönt det kändes att se. De gav mig tusen kramar och pussar och de var helt speedade över sina nya leksaker. Jag älskar att ge presenter! Nu ska jag packa ihop det sista inför morgondagen. Jag flyger inte förrän senare på kvällen men jag har barnen hela dagen så allt måste vara klappat och klart. I morgon är min sista dag här i Kalifornien. Min sista dag med barnen. Jag ska pussa deras rosiga kinder och berätta för dem hur mycket jag älskar dem för en sista gång. För det gör jag. Ett år tillsammans sätter sina spår, och jag vet att jag redan min första dag i Sverige kommer tänka på dem. Colby och Sierra. Det kommer kännas tomt.

 

 

 

 

 

Hej hallå och godmorgon. Det står klockan sju på schemat men ingen är uppe än, suck.. Nåväl, vad passar då inte bättre än att skriva ett blogginlägg? Som ni kanske förstår börjar jag bli sjukt nervös inför min hemresa, och jag längtar så himla mycket tills jag står där på Arlanda och har alla "hejdås" och hela flygresan bakom mig. Det kommer kännas otroligt skönt! Jag kan ju också berätta att förutom min allra första helg hemma så är de tre kommande helgerna redan planerade med diverse kalas och kräftskivor. Det känns toppenbra! Under hela året har jag fått massa inbjudningar jag aldirg kunnat gå på, men nu kan jag fanken tacka ja till precis allt. Underbart! Min allra första helg vill jag bara slappa, träffa alla och äta god mat. Jag vill njuta till hundra procent och känna att jag verkligen är hemma. För det vet jag inte om jag har fattat än. Hemma. Det låter ju nästan för bra.

Idag var jag och barnen vid en av våra favoritlekplatser, och det var faktiskt riktigt mysigt! Vi lekte kurragömma och kull. Ibland älskar jag mitt jobb! Kommer sakna mina små gosungar något fruktansvärt.. Så fina! Annars känns det som om allt går i ett. Packningen är väl i stort sett klar, och idag skickade jag även en låda med grejer hem till Sverige. I morgon ska jag kasta överblivna grejer, säga upp mitt bankkonto och städa mitt rum. Nu kommer massa bilder som får tala för sig själva om hur mina senaste dagar har sett ut. Kommer helt klart sakna Cali-livet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hittar för nuläget inte min sladd till kameran, så jag kan tyvärr inte ladda upp några bilder från dagen! Den har i alla fall varit jättebra. Jag, Elin och Sarah bestämde oss för att åka till toppen på Mount Tamalpais, som är den högsta toppen av Marin Hills. 750 meter över havet med hela Marin county, Golden Gate Bridge, San Francisco, Bay Bridge och Oakland som utsikt. Ganska så häftigt faktiskt! Det var ett ganska impulsivt beslut, och därav var klädvalet inte det bästa.. Klänning och sandaler gick jag i (mina medkompanjoner hade något liknande), och gissa om vi kände oss ganska felplacerade när alla kom där i joggingskor, kepsar, ryggsäckar samt vattenflaskor. Den sista biten upp på berget var man tvungen att gå, och det var inte det lättaste vill jag lova. Förutom att jag hade sandaler på den ojämna marken, bildnyckel i den ena handen och kamera i den andra, så varnade även skyltar om rattle snakes, alltså giftiga skallerormar. Hua! Det gjorde det hela inte bättre vill jag lova.. Jag var nervös inför varje steg jag tog och tackade gud att vi inte har sådana ormar i Sverige! Efter att vi nått toppen (amazing!) och gått ner igen så åkte vi och handlade mat samt hyrde film. Det blev tacosmiddag hemma hos Sarah med färska jordgubbar, blåbär och glass till efterrätt. Perfekt dag!

 

Vet ännu inte vad dagens planer är. Skypade i alla fall med Pierre (även Cissi och Jimmy var närvarande), och det var najs. Tänk att jag ska träffa dem allihopa nästa vecka! Galet underbart. Nu ska jag nog försöka knåpa färdigt mitt fotoalbum som jag gör till barnen, det blir väldans fint faktiskt! Hörde att vädret blir bättre och bättre där hemma vilket låter toppenbra i mina öron. Svensk sommar om fyra dagar. Amazing.

 

Är precis hemkommen från city och middag tillsammans med Danielle och Isabelle. Jag och Isabelle sa egentligen hejdå till varandra i torsdags, men det visade sig att hon och hennes värdfamilj skulle åka på söndagen istället. Vi fick säga våra goodbyes två gånger, men vad gjorde det? Mycket trevlig var hela kvällen vill jag lova! Ikväll var nog sista gången jag var i SF city. Känns lite trist faktiskt. Det känns som om jag precis börjat hitta och förstå mig på alla "stadsdelarna", men det kan ju vara bra kunskaper att ha senare i livet när jag kommer tillbaka som turist. Hoppas ni i Sverige har det bra och njuter av er sista Annafria helgen. Skämt och sido, snart ses vi!

Hör hur Sierra ropar "I want Anna!!". Ibland känner man sig faktiskt riktigt uppskattad!

Idag har det varit superdupervarmt här i Marin County! Asnajs faktiskt. Jobbar kväll idag och när jag la barnen så sa Sierra "I love you and I will never forget what you look like!", jag dog nästan lite. Hon är verkligen min lilla prinsessa. Snutte. Nu sitter jag och kollar på "Berg flyttar in" och jag måste säga att det är ganska underhållande!

Igår åt jag middag tillsammans med Elin och Isabelle. Som vanligt var det supertrevligt. Gillar mina ladies alltså! Efter det beslöt vi oss för att åka hem till Elin och där vi drack svenskt te, så himla gott! Elin hade fått te från Sverige, och det smakade himelskt (det var någon jordgubb-rabarb historia). Kvällen avslutades med flera långa kramar och fina ord då jag var tvungen att säga hejdå till fina Isabelle. Hon åker på semester med sin värdfamilj på lördag och idag (fredag) jobbar jag kväll. Alltid lika trist med avsked, men jag vet med all säkerhet att vi kommer ses igen! 

 

 

Ligger utslagen på min säng. Hade inte föreställt mig att det skulle vara så sjukt jobbigt att packa! Jag har nog varit lite väl naiv, och trott att det ska gå på två sekunder, samt trott att jag inte hade så mycket prylar. Men herregud. Inte nog med att jag får göra mig av med massa, så måste jag även skicka hem en stor låda. Pjuu, är i alla fall glad att jag inte upptäckte detta typ på måndag! Känns ändå skönt att jag är på g. Nu är det fanken inte långt kvar. Börjar jobba nu snart. Får fortsätta senare! Wish me luck.

 

 

 

 

Idag är det exakt en vecka tills jag åker mot flygplatsen. På något sätt känns det ändå lite vemodigt att mitt au pair år är slut, för det har ju varit så jäkla bra! Men jag är väldigt redo att komma hem. Jag är klar med den här delen av mitt liv, även om jag ibland kommer sakna det. Jag kommer i alla fall minnas tillbaka med ett leende på läpparna. För ett år sedan var jag fylld av förväntan och spänning, samtidigt som jag var rädd. Jag var rädd att allt skulle gå åt skogen och att jag inte skulle klara av att vara utan min älskade pojkvän. Nu står jag här, med ett års erfarenhet och med alla kort på bordet så kan jag säga att det inte kunde ha blivit bättre. För ett år sedan hade jag ingen aning att det här skulle bli det bästa jag har gjort. Jag måste bara tacka mig själv för att jag vågade. Sen vill jag också tacka min fina Pierre som alltid har stått vid min sida. Snart står jag där vid din!

 

Förutom att min rum ser ut som ett kalabalikläger, så måste jag säga att jag trivs väldigt bra i min tillvaro. Igår kväll slappade jag hemma hos Isabelle och kollade på "Criminal minds", idag under mitt dagsbreak åkte jag hem till Elin och hennes tvååriga Drew (jag DÖR vad söt), även då var Isabelle med, och just nu är jag hemkommen från Cheesecake Factory där jag och Elin träffades för att ta en milkshake. Jag drack en Oreo-milkshake, och det var helt galet vad god den var! Det känns verkligen inte som om jag ska åka nästa vecka, min hjärna verkar inte kunna få in det. Är sjukt excited i alla fall! Idag har jag även jobbat med barnens fotoalbum, och det blir faktiskt riktigt fint. Ska visa smakprov senare! Måste bara dela med mig en konversation som jag och Colby hade igår i bilen påväg hem från deras summer camp (vi lyssnar på radio):

C: "I haven´t heard this song in a while!"

A: "Me neither. I like it." (skruvar upp volymen. Ser i bakspegeln att C sitter där bak och tänker så det knakar)
C: "Anna? Since this song doesn´t play that often, this is probably the last time we hear it together since you´re leaving next week."
A: "I guess you´re right.."

 

Håller just nu på att packa min andra resväska. Den första väger 23 kg, och jag hoppas och ber till gud att den andra inte kommer överstiga det. Det är ju trots allt mest kläder jag ska få med mig, alla mina badrumsartiklar (förutom mina parfymer och nagellack) kommer slängas för att spara in på vikten. Man har samlat på sig en hel del under ett års tid vill jag säga. Mamma har i alla fall gjort det klart för mig att jag kommer få ett helvete med att få plats med allt när jag väl kommer hem. Där har jag ju faktiskt en full garderob som väntar på mig! Vi får se hur det går med det.. Kläder lär jag ju inte behöva köpa på ett tag i alla fall! Snart ska jag skypa med min fina familj, det lär ju inte bli allt för många skypedejter till. Det riktigt kittlas i magen när jag tänker på det. Om nio dagar lämnar jag SF, och om tio dagar landar jag på svensk mark. Halleluja.

 

 

 

Helgen är över lika snabbt som den kommer, men vad gör väl det? Jag åker ju hem om tio dagar! I lördags mötte jag upp min kvarvarande Burlingamebrutta Danielle i city. Vi skulle leka turister för en dag och åkte sightseeing buss genom vår fina stad! Varmt var det också (från och till) så nog fick våra pannor färg där på busstaket. Jag måste säga att jag kommer sakna San Francisco riktigt mycket. Det är en himlans fin och mysig stad, om man håller sig ifrån de läskiga kvarterna, tro mig, nog finns det riktigt ruggiga neighborhoods.. Visst hade vi sett allt som bussturen bjöd på, men lika trevligt var det ändå! På kvällen blev det sleepover hemma i mitt trånga rum, supermysigt. Idag, söndag, åkte vi in till stan igen men denna gången tillsammans med Elin. Vi gick till Pier 39 (jag ville göra det en sista gång) innan vi gick till stadsdelen Northbeach, som har kommit att blivit min favvo! Jag och min familj bodde där när de var här och hälsade på, och det känns alltid lika fin att komma tillbaka tid. Dessutom ligger Little Italy nära där och hela området har en europeisk känsla med massor av uteserveringar och god mat! Där blev det lunch, innan vi knallade igenom China Town för att slå oss ner på Union Square en stund. Efter det blev det att jag och Elin tog färjan hem till Marin, och Danielle tåget till Burlingame. Helt klart en supermysig helg! Det gäller att ta vara på tiden. 

 

 

 

 

Färdigjobbad för dagen, och snart ska jag åka till Sarah och ha myskväll med resten av Marintjejerna. Det ska bli himla najs faktiskt! I morgon blir det city med min fina pingla Danielle. Om vädret visar sig från sin bästa sida ska vi åka en sightseeingbuss genom vårt fina SF. Ha det bra Sverige!

Idag fyller den här pinglan år! Grattis Matilda, du ska bara veta hur glad jag kommer bli när vi får ses om två veckor! Sedan kan jag ju också nämna att både jag och Pierre har kommit in på utbildningarna vi sökte, och till hösten blir det alltså med säkerhet Växjö tillsammans med min man. Just nu svävar jag på moln!

 

Idag har varit en bra dag. Faktiskt riktigt, riktigt bra dag, eller till och med utomordentlig om jag så får säga. Efter barnens summer camp så åkte vi hem till farmodern och badade i hennes pool. Vi badade, skrattade, åt mellis, skrattade lite till och simmade massor. Det var verkligen sjukt mysigt! Sedan blev det hemgång för tidigt middag innan vi (jag och barnen) infann oss på ett ställe där de visade "Lejonkungen" utomhus. Vi hade med oss en filt och familjer picknickade i massor! Det var livat vill jag lova, men ack så mysigt. Dagen avslutades med en promenad tillsammans med Elin och Ida. Det är alltid lika skönt att komma ut och prata av sig lite. Även om dagar som idag kanske inte är speciellt ansträngande. Men det är dagar som idag jag kommer att minnas.

Idag känns allt lite bättre, fast alla snurrande tankar finns såklart kvar. Det kommer dem nog göra tills jag kommer ut i ankomsthallen på Arlanda, så jag får nog bara finna mig i det. Har i alla fall pratat med Pierre och min familj där hemma, och de kommer ju faktiskt finnas där om två veckor så jag behöver egentligen inte oroa mig! Idag har jag i alla fall gjort barnens tvätt, gått igenom mina kläder och rensat ut, samt packat ner lite grejor jag inte kommer behöva min sista tid. Det känns som om jag kommer få plats med allt, jippi! Sedan hittade jag även mitt spa-presentkort som har varit mystiskt borta sedan en tid tillbaka, och det var inte så konstigt för det låg intryckt bakom en av lådorna i min byrå! Skönt att jag hittade det, började fasa att min värdfamilj lagt massa pengar på mig i onödan.. Men nej då! Imorrn blir det "Tension Tamer Massage", och det kommer nog sitta riktigt fint! Just nu sitter jag och framkallar bilder till min "scrapbook" som jag ska göra till barnen. Många fina stunder vill jag lova. Hur i allsing dar ska jag kunna säga hejdå till mina små guldkorn?

 

 

 

Jag vet inte varför, men idag har jag ingen bra dag. Vet inte om det kan bero på att jag sa hejdå till Mathilda igår, men just nu vill jag inget annat än att åka hem till mina fina i Vallentuna. Ena stunden känner jag för att börja gråta, och nästa stund tänker jag "varför då? Jag åker ju hem om drygt två veckor!". Min hjärna jobbar konstant och jag har svårt att somna på kvällarna. Jag tänker på precis allt som har med där hemma att göra och jag kan inte stänga av. Jag vrider och vänder på mig, oroligt, och jag kan inte komma fram till någon annan slutsats än att min hemresa sätter snurr på mitt huvud. Det går inte att slappna av. Jag är så sjukt glad att jag ska få komma hem, men de senaste veckorna tycks tiden ha stått stilla. Samtidigt är jag ledsen över att säga hejdå till alla och att verkligen inse att mitt fantastiska år i USA snart är över. Jag har aldrig varit med om något liknande, och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag har vuxit som människa. Jag tror min kropp är så orolig därför att den inte vet vad den ska känna. Nervös är nog ordet jag egentligen letar efter. Nervös för att lämna allt, och nervös för att komma hem igen. Tänk om allt inte blir den sagan jag har drömt om.. 

Helgen har varit asbra, precis som vanligt. I fredags blev det utgång med massa fina tjejer och resten av helgen har jag spenderat med mina finaste Danielle och Mathilda. Idag var det sista dagen jag och Mathilda ses innan hon åker hem och det slutade med både tårar och kramkalas. Tänk att allt lider mot sitt slut! Jag har verkligen hittat så himla fina vänner här, och jag gläds mycket åt alla fina minnen. Det känns bara så himla konstigt att jag inte vet när jag ser Mathilda nästa gång! 11 månader tillsammans, det sätter sina spår. Tack för alla fina skratt, vi ses i Sverige!

 

Bloggen har tyvärr fått lida på grund av mitt dåliga internet. Sjukt irriterande! Men jag lever i alla fall och jag har det superbra. 4th of July som är en riktigt högtid i detta land (typ nationaldag) var riktigt trevlig och som inlägget nedan skvallrar om så såg vi på fyrverkerier vid Fisherman´s Wharf. Riktigt fint var det! Dagen innan, på tisdagen, var jag och mina bästa (Danielle och Mathilda) hemma hos Danielle och åt middag och mös. Vi satt ute och pratade om allt mellan himmelm och jord. Det var nog sista gången vi alla tre befinner oss hemma hos Danielle för gemensam middag. Sorgligt.. Idag är det fredag och ikväll ska vi ut och parta några tjejer. Det är Mathildas sista helg så jag hoppas den blir kanonbra! För övrigt kan jag ju berätta att jag landar på svensk mark om 20 dagar. Ganska så stört faktiskt. Vet inte om jag själv har fattat det än.