Jul, jul, strålande jul

Lussebullarna blev inte lika goda som i Sverige, men de funkar. Den där riktiga julkänslan vill fortfarande inte riktigt infinna sig. Det beror nog på vädret, samt att jag befinner mig i ett annat land. Men trevlig var det! Efter julbaket så satt vi ner, tände ljus, drack glögg, lyssnade på julmusik och hade det allmänt mysigt. Tack tjejer!
Om ni undrar varför jag inte tänt alla ljus är det för att detta är min "adventsljustake".

I am Anna from Sweden

Jag har varit förkyld sedan i söndags och det verkar inte vilja bli bättre. Huvudet känns tomt, nacken värker, öronen har lock, näsan är täppt och halsen gör ont. I söndags kulle jag köpa huvudvärkstabletter, och eftersom vi i Sverige bara har typ två olika sorter, blev jag väldigt förvirrad av hela den stora hyllan med värktabletter. Jag visste liksom inte vart jag skulle börja titta. Försökte hitta något namn som jag kände igen, vilket jag efter mycket om och men gjorde. Dock kändes det inte så bra att tabletterna är orangea, men vi får hoppas på att de inte är livsfarliga. Man ha ju hört ett och annat om för starka mediciner i det här landet! I morse tog jag i alla fall mig i kragen och jag och Danielle gick på vår första engelska kurs. Vi hamnade tyvärr inte i samma "morgongrupp" (kvällslektionerna kommer vi ha tillsammans) men det gick bra i alla fall. Jag var nog den yngsta på plats tillsammans med tre andra au pairer samt massa asiater, både unga och gamla. Jag går i svåraste gruppen, man fick göra ett test som var hur lätt som helst för att bli rätt placerad, men jag förstår ändå inte vad alla i min grupp säger. Aja! Nog ska jag kunna förbränna några av mina 60 timmar i alla fall. Läraren Mary var i alla fall glad och rolig och tyckte jag var väldigt ung. Kul! Nu är det på g med kursen på College of Marin också, men jag måste tyvärr vänta med att anmäla mig till den 6 december. Måste bli "godkänd" eller något innan, fattar egentligen inte varför, men det är bara att hålla tummarna för att min plats på den psykologikurs som jag vill läsa finns kvar. Ikväll blir det mys med Danielle och Mathilda, nämligen julbak. Vi ska försöka knåpa ihop lite lussebullar! Trotsar mitt sprängande huvud för just nu behöver jag ha lite fint sällskap.
Tog en kort promenad i det fina "vintervädret".

Jag älskar att se dig skratta


Fri som en svala

Idag tänder jag inte bara ett ljus för första advent, utan även för min farfar. Nu vet jag att du inte har ont längre. Du som har saknat farmor så, nu kan ni flyga tillsammans.

Prinskorv sausage and lussekatter

Idag har varit en riktigt, riktigt bra dag. Den började med skypening med Jenny, mamma och pappa. Mamma och pappa bafann sig i Köpenhamn, medans Jenny satt hemma i Vallentuna och jag i Kalifornien. Jag slutar aldrig förundras över hur bra skype är! Efter det drog jag och Danielle till IKEA med hoppet om att glöggen de säljer skulle vara aloholfri (man måste ju vara 21 här för att köpa alkohol). När jag stod i kön till kassan för att betala mina ljuslyktor (fyra stycken för lite adventskänsla) ser jag Danielles glada ansikte skina upp lite längre fram, "glöggen är alkoholfri, OCH de har julmust!". Gissa om vi blev excited? Förutom ljuslyktorna inhandlades glögg, russin/mandelmix, julmust samt pepparkakshus. Heja Sverige! Dessutom köpte vi biljetter till ett julbord som hålls på IKEA den 9 december, vilket jag är så himla glad över. Vi är inte helt hundra på att vi kan gå än, måste höra med min värdfamilj, men det skulle ju vara guld. Svenskt julbord i Kalifornien, det kanske blir en bra jul trots allt. När vi sedan lämnade IKEA var jag så himla uppspelt, haha. Danielle skrattade lite åt mig men jag kunde inte hjälpa det. Jag kände bara en sådan himla bra känsla och hela kroppen bubblade. Gud vad jag älskar Sverige!

Höst eller vinter?

Jag kan inte förstå att det är mindre än en månad kvar till julafton. För mig har det varit sommar ända tills för några veckor sedan! Det är först nu den där höstiga mysiga känslan infinner sig och om jag skulle befinna mig i Sverige skulle det vara början på oktober eller något. Lite märklig känsla det där. Att fira jul utan min familj för första gången sedan jag föddes kommer bli väldigt konstigt. Det kommer kännas tomt och sorgligt på något vis. Julglöggen vid 11:30-tiden när mormor kommer, jullunch klockan 13:00 och sedan Kalle Anka vid 15:00. Sedan fika samt presentöppning, och sist "Karl-Bertil Jonssons jul". Precis samma visa varje år, och det är så det ska vara, det är så jag vill ha det. Det kommer verkligen att bli en utmaning de kommande veckorna, men jag får tänka på alla jular jag ska ha i Sverige senare under hela mitt liv. Vad gör en jul av åttio? Jag kommer klara det galant men det känns ändå tungt på något sätt. Julen är så stämnings- och kärleksfull och jag älskar min familj och julen vi brukar ha tillsammans.

Svårfångad julkänsla

Igår var det som sagt Thanksgiving och det var riktigt trevligt. Min familj hade farmodern samt Tanias bror och flickvän på besök. Maten, som farmodern hade stått och lagat i två dagar var underbart god och stämningen var väldigt mysig. Det kändes verkligen amerikanskt och middagen började med en bordsbön när alla höll i handen. Det var väl mest på farmoderns initiativ, men alla log och verkade hålla med om det som sades. För en sekund trodde jag att jag befann mig i en amerikansk film eller nått. Jag får vara med om så många nya upplevelser här och det gör jag med glädje. Det kan nog vara bra att se andra saker än "små grodorna" och "hej tomtegubbar", visst älskar jag det, men mina erfarenheter breddas oerhört i detta land. I och för sig skulle jag aldrig vilja bo här på heltid, och jag kan tycka att många grejer är helt idiotiska, men på många sätt är ett år såhär väldigt nyttigt. Det här var nog min första samt sista Thanksgiving och jag är mycket nöjd med den. Idag, fredag, på kvällen valde jag och Danielle att sammanstråla för att ta oss in till stan och se på julgranen på Union Square som skulle tändas. "Inte så märkvärdigt" tänkte vi, men vi befinner oss ju bara i SF en jul och det kunde ju vara trevligt med lite julkänsla. Tydligen så tyckte också hundratals (tusentals?) andra människor att det skulle sitta fint med lite julkänsla och vi kände aldrig riktigt att det var värt att stå och trängas för en gran som lyste upp på mindre än en sekund. Herrejösses vad mycket folk det var! Helt sjukt. För er som varit i San Francisco så kan jag ju tala om att hela Union Square, Powell st, Geary st samt alla andra gator runtomkring var helt packade med folk. Gator var stängda för bilister och det stor poliser lite här och var. Tänk att en julgran är värd all den uppmärksamhet! Är man i USA så säg..

Sitter på mitt rum

Det blev ändrade planer i mitt schema igår så det blev aldrig någon engelska. Men det blir nog väldigt snart i alla fall. Idag ska jag skypa med mina kära från Sverige och det känns fint. Har inte pratat med dem på några dagar! Just nu sitter jag och dricker te och och äter en superdupergod mandarin. Ni vet en sådan där julig mandarin utan kärnor. Tänk att det är jul snart! Det känns inte som det när det fortfarande kan bli upp till 15-18 grader på dagarna. En jul utan snö. I och för sig kanske ni där hemma också får det!

Baby you´re a firework

Trots att vi hamnade bland massa tråkiga människor som varken gillade att klappa eller sjunga så var det en mycket bra konsert. Katy Perry var grym! Rolig, söt, tonsäker och inte alls rädd att bjuda på sig själv. Det blev flera skratt från vår sida och stämningen var verkligen på topp, i alla fall mot slutet. De bästa låtarna var "Firework" och "California gurls". Hennes turné heter California dreams och därför avslutade hon med just "California gurls", och herre gud vilken stämning det var. Jag och Danielle kunde inte hålla oss längre utan ställde oss upp och diggade med. Katy Perry kan verkligen leverera! Kolla in min video på facebook, jag älskar när fyverkerierna kommer igång! Ikväll ska jag på min första engelskalektion. Som sagt kommer jag gå på dessa engelskalektioner enbart för att samla ihop till mina 60 timmar. Ska läsa något annat också men det är inte klart riktigt än. Danielle tänker likadant så jag får sällskap av henne. Är trött redan nu (vi kom hem närmare halv två inatt) och att sitta i skolbänken tre timmar ikväll känns väl sådär. Det är bara att bita i! På torsdag är det Thanksgiving och redan idag kom farmodern hit med massa mat och annat. Hon ska hjälpa till att laga maten och jag antar att det kommer bli mycket att äta. Har ingen aning om vad jag ska förvänta mig av thanksgiving, men det kan nog bli trevligt.

Katy Perry idag

Sitter och äter frukost på mitt rum, ganska så skönt faktiskt. Pappan satte precis igång varmluften här i huset så snart slutar jag väl frysa. Det blir verkligen jättekallt i huset under natten, och speciellt i mitt rum! På sommaren var det skönt med det svalaste rummet, men nu vette tusan. Aja. Idag blir det gymmet och sedan jobb fram till femtiden. Efter det blir det Katy Perry konsert med Danielle. Det kommer nog bli rymt kul och jag ser fram emot det! Igår drgo jag och Danielle in till stan för att träffa Cecilia. Vi lunchade och trots den katastrofalt dåliga servicen hade vi det trevligt. Efter att vi sa hejdå till Cecilia, som jag inte vet när jag ser nästa gång, tog vi beslutet att gå på bio inne i city. Det har vi aldrig gjort förut så det var lite kul. Filmen hette "Like crazy" och vi var bland de sista in i salongen och fick självklart ingen bra plats. Filmen var sådär så det gjorde i och för sig inget. Sällskapet var däremot bra! Efter bion drog vi hem till vår kära aveny där vi åt på vårt favoritställe, mexikanskt så klart. Jag hade en mycket trevlig söndag helt enkelt.

Nejmen jag är inte avundsjuk..


Paraply

Här sitter jag och äter en äggmacka och dricker lite kaffe till. Inte helt fel vill jag lova! Väntar på att min familj ska logga in på skype, har inte pratat med dem på ett tag så det ska bli najs. Tänk vad jobbigt det här hade varit om inte skype funnits! Senare ska jag bege mig in mot stan och möte upp Cecilia. Vi kände att fredagens snabbträff var för kort och därför ska vi träffas idag med. Vädret visar sig tyvärr inte från sin bästa sida. Grått och regnigt. Men det är bara att klä sig bra. Har i och för sig ingen regnjacka men ett paraply skulle jag väl kunna få tag på.

Pics

Har inget att göra så här kommer några av mina favoritbilder som jag har tagit.

Promenix

Danielle kom och hämtade mig strax innan elva och vi drog till Crystal Springs för en 8 km lång promenad. Det tog oss en timme och en kvart, och det var mycket trevligt vill jag säga. Att promenera med sin vän ger en tid att prata om allt möjligt och det blir aldrig långtråkigt att förbränna lite fett. Haha, superbra ju! Nu har jag precis duschat och ska snart möta upp Danielle igen för lite thailunch. Är riktigt hungrig så det ska bli gott.

Har jag inte världens bästa svägerska så säg

Gårdagskvällen med Cecilia var kul. Jag och kidsen hämtade upp henne vid 17-tiden och både Colby och Sierra var excited att träffa henne. Två speedade barn och en lång kram senare var det dags för husvisning. Cecilia gillade huset och tyckte det vad skönt att hon nu visste hur det såg ut när jag gjorde mina grejer. Efter det drog vi till Target (en billigt affär med massa grejor) för hon skulle köpa lite saker. Även jag passade på att köpa lite smink och annat för det var så galet billigt. Efter det blev det middag på Hola, dit jag och mina svenska tjejer ofta brukar gå, så det var kul att visa Cecilia vart jag brukar hänga. På söndag ska vi ses igen, men den gången inne i city för lite shopping. Najs!

Grönt te och kataloger

Tänkte gå till gymmet idag men barnens förkylningar har tyvärr drabbat mig. Inte alls så farlig, men jag kände helt enkelt inte för att träna. Halsen gör lite ont och huvudet känns tomt på något vis. Nåväl! Nu sitter jag här och dricker grönt te med smak av apelsin, passionsfrukt och jasmin och försöker lista ut det här med pluggandet. Under mitt år här måste jag läsa minst 60 timmar, och jag börjar få lite koll på hur detta ska gå till. Nästa vecka ska jag börja läsa engelska på en skola som är gratis, och jag kan själv välja vilka lektioner jag vill gå på mellan måndag och torsdag. Detta gör jag bara för att få ihop lite av mina timmar. Sedan ska jag läsa ytterligare en kurs som jag tycker är kul. Just nu står det mellan spanska, psykologi och internationella relationer. Vi får se! Nu är jag verkligen på g och det känns gött. Snart blir det skype med Pierre, hans mamma och min mamma. Det blir toppen! Senare idag ska jag även träffa Cecilia och det känns kanonkul. Bra fredag helt enkelt.

Jag har världens finaste bakgrund på min mac


Tillbaka på gymmet

Gymmet samt lunch med Danielle. Mycket bra start på dagen skulle jag vilja säga! Har ju inte tränat på ett tag nu, men det kändes bra. Idag ska jag jobba kväll, men det går väl an. Gillar verkligen mina små guldklimpar och de gillar verkligen mig med nuförtiden. I morgon, hör och häpna, ska jag faktiskt träffa Cecilia. För er som inte vet vem det är är det Pierres storasyster. Hon var au pair i SF för några år sedan och är här för att hälsa på sin familj. Och mig såklart! Åh, det ska bli så kul! I vanliga fall bor hon ju i Norge (som jag redan har berättat) och vi träffas väldigt sällan. Men när vi väl gör det så blir det inga sura miner vill jag lova. Skratt och tokigheter står alltså på schemat i morgon kväll. Yes!

Vardagskänslor

Det går lite upp och ned, men för det mesta saknar jag Pierre. Speciellt nu när "såret har blivit upprivet" igen. Jag har ju blivit översköljd med kärlek i två veckors tid, och nu känner jag mig ganska ensam. Det tar nog någon vecka eller så att komma tillbaka på rätt spår, men det går nog ska ni se. Jag tar hellre några jobbigt dagar än inga dagar med Pierre alls! När man är så här långt borta blir man ganska avdomnad. Man kopplar bort känslor och saknad och lever i nuet. Man börjar trivas i sin vardag, som tyvärr längre inte har Pierre eller min familj i sig, och man uppskattar och blir glad för andra saker istället. Men även min värsta bortkopplingsdag, när jag verkligen känner att jag har ett liv här, så vet jag innerst inne att jag har något bättre som väntar på mig när jag kommer hem. Jag vet vem jag är och vad jag vill. Det är viktigt att aldrig glömma. För det mesta trivs jag oerhört bra här, och det tror jag "avdomnadheten" har mycket att göra med, men jag har hela tiden en känsla någonstans där inne som jag aldrig glömmer bort. Jag har världens bästa familj och pojkvän, och det glädjer mig oerhört att veta att jag har dem att komma hem till.

När livet är som bäst


Ensam kvar

Nu börjar det sjunka in att Pierre faktiskt inte är kvar. Han är inte där borta på motellet och jag har ingen fin middagsdejt varje kväll med honom. Trist. Livet var så mycket bättre då! Men jag måste säga att det känns som om jag kommer komma in i min vardag väldigt fort igen. Jag har ju varit utan honom ett bra tag, så jag klarar mig och jag kommer överleva det här. När Pierre var här pratade vi väldigt mycket om framtiden och för er som inte vet det är vår plan att söka in till samma universitet och flytta ihop när jag kommer hem. Om två veckor flyttar Pierre till sin syster i Norge och ska börja jobba där, detta gör mig glad eftersom hans tid kommer gå lite fortare då. Det kommer bara säga vips och så står jag där på Arlanda igen. Men innan dess har jag massa roliga saker att uppleva! I morse kände jag för att vara lite rolig, eftersom jag var ganska deppig igår, och därför gjorde jag french toast samt varm choklad till barnen. Detta uppskattades och jag kände mig lite gladare.

Allt det underbara

Jag kan inte förstå att två veckor redan är över. Dessa två veckor har jag längtat efter enda sedan jag kom hit för snart fyra månader sedan, och nu är de borta. Jag körde Pierre till flygplatsen i morse och allt kändes så jobbigt. Jag grät, kände att bröstet ville spricka, jag kramades, jag pussades, jag höll hans hand tills han var tvungen att gå. När jag sedan tittade i hans ögon för sista gången innan jag sakta rullade iväg ville jag inget annat än att stanna bilen och springa tillbaka till honom. Allt har ett slut, och våra två veckor har varit underbara. Jag är så himla glad att vi är vi. Dessa dagar har varit de bästa dagarna på riktigt länge och allt känns precis så bra som jag hade föreställt mig. Vi har gått på bio, bowlat, shoppat, lekt turister, cyklat, tagit in på hotell (väldigt spontant lör-sön), ätit gott och framför allt umgåtts. Vi har bara varit oss själva och tillsammans är vi himla bra. Jag har skrattat tills magen krampar och jag har lett tills mina kinder gör ont. Just nu är jag både glad och ledsen. Jag är ledsen för jag inte vet när jag kommer se min andra halva igen, och det gör väldigt ont i mig, men jag är glad över att Pierres besök blev så himla lyckat. Jag känner verkligen att det var precis vad jag behövde och vi har liksom bara varit. Jag älskar att umgås med Pierre och bara "vara" och jag kan återigen inte beskriva hur glad jag är över att han är min. Jag saknar dig redan älskling, men jag vet att jag alltid kommer ha dig. Tack för allt!

Två veckor går fort

Fy tusan vilken bra helg jag har haft! Får berätta mer sedan. Nu ska jag och Pierre hämta kidsen från skolan. Idag är Pierres sista dag, i morgon bitti skjutsar jag honom till flygplatsen. Jobbigt.. Ikväll ska vi i alla fall äta på Cheesecake factory igen, det kommer bli så mysigt!



Pizza på rummet

För mig är det fortfarande den 11 november 2011. Alltså 11-11-11. Ganska kul ju! Nu har jag och Pierre precis ätit pizza i hans säng och snart ska vi på bio, igen. Bio är mysigt och dessutom är det regnigt ute, vad passar då bättre? Måste bara tillägga att middagen igår på Cheesecake factory var fantastisk. Jag åt fettuccine med kyckling, soltorkade tomater och sås samt en underbar cheesecake till efterrätt. När vi gick därifrån kände jag helt ärligt för att kräkas men fy tusan vad gott det var!Jag vaknade upp i morse och kände mig fortfarande mätt och lycklig. Det vill jag verkligen göra igen! Idag bowlade vi också, och självklart vann ju jag. Woho! Hoppas ni får en bra helg. Själva ska vi befinna oss inne i stan ganska mycket, och på söndag blir det Alcatraz. Pierre ville så gärna gå så jag var tvungen.. Men det gör mig inte så mycket. Hoppas vädret blir lika fint som när pappa och jag var där. Bye!

Cheesecake

Igår kväll var vi på en thailändsk restaurang, jag, Pierre, Mathilda och Danielle och det var supergott! Efter maten så gick vi till vårt frozen yoghurt ställe där Pierre för första gången smakade det som har blivit min favorit i detta land. Han tyckte det var "helt okej" den tråkmånsen, och var inte alls lika frälst som jag. Haha, trevligt var det i alla fall! Idag ska jag och Pierre äta på Cheesecake factory, och det kommer nog bli najs. Har aldrig ätit där men jag har ju hört massa bra saker om dem, speciellt deras alla olika Cheesecakes. Så det blir nog intressant och än en gång mycket trevligt. Älskar att spendera tid med världens bästa!

Lekfarbror på hög nivå

Bloggen är inte min prio ett just nu när Pierre befinner sig på denna sidan av Atlanten, som ni kanske förstår. Men här kommer i alla fall en uppdatering. Både idag och igår så var Pierre med mig på "jobbet" och allt har gått toppen. Barnen gillar honom skarpt! Han är ju väldigt lekfull när det väl vill sig och jag tror han trivs bra som lekfarbror lite då och då. Igår slutade jag vid 17:30 och då begav vi oss till Hillsdale shoppingcenter eftersom Pierre behövde lite fler t-shirtar. Det blev dock bara en snabbis på H&M, men tre t-shirtar rikare blev han i alla fall. Efter det så åt vi på en kinarestaurang innan vi begav oss till biosalongen. "Tower Heist" stod på schemat och det var riktigt mysigt att sitta där i biomörkret med min finaste igen. Filmen var bra och popcornen var goda. Jag älskar verkligen att gå på bio! Sällskapet fick jag ha kvar hela natten då jag sov över på Pierres motell. Kvällen kunde helt enkelt inte bli bättre och jag försöker verkligen njuta av varenda sekund tillsammans. Dagen därpå väcktes jag av en pigg Pierre vid 7-tiden som insisterade på att gå till frukosten eftersom det bara fanns fyra bord, nåväl tänkte jag, vad gör man inte för sin grabb och lite gratismat. För att få timmarna att rulla på besökte vi även denna dag shoppingcentret med American Eagle som huvudmål. Det är en affär både Pierre och jag gillar och det blev en massa fina grejer för hans del. Man får så himla mycket för pengarna här! Efter shoppingen hämtade vi kidsen och resten av dagen flöt på i lekens tecken. Även om Colby kallar Pierre för "Pierce" och tycker han har en lustigt accent och att Sierra tycker att han har vitt hår så funkar allt bra. Tummen upp för att ha pojkvännen på besök!
Lite suddig bild på en glad kille på kinarestaurangen igår.

Kärlek i luften

Hemkommen till kalla San Francisco och Kalifornien igen. Värdet här har tydligen inte varit så bra de senaste dagarna. Vädret i Miami var i alla fall toppen, förutom att det blåste en hel del. Som ni kanske förstått så var det en fantastisk bra semester. Det enda vi gjorde hela dagarna var att ligga vid poolen och stranden och bara tog det lugnt. Det var verkligen så himla skönt! Att bara få slappa, mysa och strosa omkring med världens bästa pojkvän efter drygt tre månader var precis så underbart som jag hade föreställt mig. Och Miami Beach, vilken strand! Vilket vatten! Atlanten bjöd på härligt stora vågor att ligga och guppa i och solen sken i princip varje dag. När det var dags att åka hem glömde vi (hade ingen aning om..) att ställa tillbaka klockan en timme till vintertid. Så när vi kom ner till lobbyn vid 05:50, 06:50 i vårt huvud, och frågade efter vår taxi informerade de oss om att klockan inte ens var sex. Vi suckade och satte oss i en av sofforna och väntade en timme. Inte jätteroligt start på dagen må jag säga.. Vi kom hem söndag kväll i alla fall och min hostpappa Jon och Colby hämtade oss på flygplatsen och tog oss hem till huset där Pierre fick träffa alla medlemmarna. Efter det åkte vi till Pierres motell och lämnade hans prylar innan vi begav oss till kära Burlingame Avenue för att äta mexikanskt med två fina flickor. Det känns så kul att Pierre får se min vardag. Jag säger som Baloo, jag ska lära honom allt jag kan. Detta kommer bli kanon!

Miami


Blue sky and a lot of love

Att träffa Pierre igen var helt fantastiskt. Kunde inte hjälpa att tårarna rann lite när jag fick krama om honom. Allt kändes så konstigt och overkligt på något sätt. Måste säga att det tog en stund innan allt kändes som vanligt, men nu är vi precis som det par vi har varit i fem och ett halvt år. Vi är så bra tillsammans. Miami Beach är verkligen jättefin och idag njöt vi av solens värmande strålar. Vi planerar inte att göra så mycket förutom att bara umgås, men det är absolut inte fy skam det heller! Jag verkligen njuter av varje sekund och att bara hålla Pierres hand när vi är ute och går är rena rama lyxen. Något annat som också är ganska lyxigt är att vi har gratis internet på hotellet, därav detta blogginlägg. Men som sagt så har jag det kanon och kärleken sprudlar precis som vanligt. Ibland är livet för bra!

Miami nästa

Igår var det ju Halloween och jag var hembjuden till Danielle, hennes värdfamilj hade anordnat ett party. Hennes hus är helt galet från utsidan med gravstenar, dödskallar, lampor som blinkade (sådär obehagligt, som om ett lysrör håller på att ta slut) samt högtalare i rabatterna som gav ifrån sig läskiga ljud. Halloween här i USA är verkligen en stor grej. Alla var utklädda och det var folk överallt på gatorna när vi gick vår "trick or treat" runda. Stämningen var på topp och jag har aldrig upplevt något liknande faktiskt. Själv var jag utklädd till en väldigt dålig Cowboy, det hela var lite sista minuten så jag fick improvisera, medan Danielle var en häxa. Kvällen flöt på och jag måste säga att jag är glad att jag fick uppleva hela grejen. Folket och stämningen var det bästa. Helt klart ett stort plus på Halloween i USA, även om jag tycker det är skönt att det inte gått till denna överdrift i Sverige. Just nu håller jag på att packa det sista innan min avresa ikväll. Planet går 20:50 lokal tid och jag vill att det ska bli kväll nu! Jag har försökt gå igenom i mitt huvud minst hundra gånger hur jag kommer reagera när jag ser Pierre och hur första kramen kommer bli. Men jag har absolut ingen aning. Det kommer bara kännas så konstigt att gå innanför hotellets portar och veta att där inne väntar min pojkvän som jag inte sett på över tre månader. Det kommer vara så sjukt pirrigt och jag kommer inte kunna sluta le. Åh, det ska bli så himla underbart att befinna sig i Miami onsdag-söndag men den personen jag gillar mest i hela världen. Ni får höra resten när jag kommer hem. Men nu ska jag bara njuta!

RSS 2.0