Jag kan ju börja med att säga att 2011 har varit mitt första år där jag stått på mina egna ben. 2011 har varit ett år som jag själv har skräddarsytt och där mina egna beslut har styrt mitt liv. För första gången i hela mitt liv gick jag inte i skolan och min vardag bestod av Ica samt dagis och min egen månadslön rullade in. Januari och februari var två månader då jag jobbade, ursäkta språket, arslet av mig. Dagis på dagarna för att sedan snabbt byta om till Icaskjortan på eftermiddag/kväll. Det kändes som om jag jobbade dygnet runt och jag var max ledig en dag i veckan. När jag tänker tillbaka på dessa två månader fattar jag inte hur i hela världen jag orkade hålla så högt tempo. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge och när den 25:e väl kom var jag tvungen att hurra lite för mig själv. Men jag måste säga att jag trivdes som fisken i vattnet på dagiset och ibland kan jag faktiskt sakna det (även Ica ibland också..). I januari påbörjade jag även hela au pair-processen, och jisses vilket jobb. Hur mycket pappersarbete som helst! I februari fyllde jag 20 och Systemet var välbesökt kan jag säga.. Mars rullade på och när det sedan blev april startade jag denna blogg och begav mig mot ekvatorn. Afrika, Kenya och en syster stod på schemat för tre veckor och det var verkligen en resa för livet. När jag kom hem kom värmen med mig och i mitten av maj var det rena rama sommarvädret. I slutet av maj hittade jag min värdfamilj här i Burlingame och nedräkningen började. Sommaren spenderades på följande sätt: jobb, vänner, familj, fest, Barcelona, Halmstad, Göteborg och faster Anette innan det var dax för avresa mot USA den 25 juli. Dagen då jag lämnade Sverige kan nog ha varit en utav de jobbigaste dagarna i mitt liv hittills och jag tittar inte gärna tillbaka på den. Men allting blev ju bra tillslut. I september kom pappa på besök, i oktober åkte jag och mina svenskor till LA och i november åkte jag till Miami för att möta upp Pierre som sedan kom hit till Burlingame i tio dagar. December flöt också på, även om jag var ganska nedstämd på grund av advent och jul. Men vad tusan! Är man ute på äventyr så får man bita i det sura äpplet ibland. 2011 har faktiskt varit ett av mina absolut bästa år hittills och jag tvivlar inte på att 2012 kommer bli minst lika bra!