Idag är det exakt en vecka tills jag åker mot flygplatsen. På något sätt känns det ändå lite vemodigt att mitt au pair år är slut, för det har ju varit så jäkla bra! Men jag är väldigt redo att komma hem. Jag är klar med den här delen av mitt liv, även om jag ibland kommer sakna det. Jag kommer i alla fall minnas tillbaka med ett leende på läpparna. För ett år sedan var jag fylld av förväntan och spänning, samtidigt som jag var rädd. Jag var rädd att allt skulle gå åt skogen och att jag inte skulle klara av att vara utan min älskade pojkvän. Nu står jag här, med ett års erfarenhet och med alla kort på bordet så kan jag säga att det inte kunde ha blivit bättre. För ett år sedan hade jag ingen aning att det här skulle bli det bästa jag har gjort. Jag måste bara tacka mig själv för att jag vågade. Sen vill jag också tacka min fina Pierre som alltid har stått vid min sida. Snart står jag där vid din!