Som ni alla vet är jag hemma i fina Vallentuna igen, och jag trivs som fisken i vattnet. Det var inge kul alls att säga hejdå till mina barn, och jag trodde aldrig jag skulle sluta gråta. Men det tröstade något oerhört att jag visste vad jag hade att komma hem till. I torsdagskväll landade jag på Arlanda och jag trodde jag skulle sprängas så nervös jag var. Det var helt galet. Jag visste varken ut eller in och allt var så himla overkligt. Att jag verkligen hade landat i Stockholm och att min familj stod i ankomsthallen kändes så himla konstigt. Jag andades tungt och mitt hjärta slog hårt, när jag väl kom ut så sprutade tårarna från första sekunden! Det var en mycket fin stund och jag kan inte beskriva hur glad jag var. Sedan dess har jag hunnit med att städa min garderob, packat upp, umgåtts, njutit av det svenska sommarvädret och ätit god mat. Igår hade även min man och mina vänner planerat en överraskningsfest, och jag blev väldigt surprisad! Ni är verkligen bäst och jag älskar er så sjukt mycket! Tack.