Okej, vart ska jag börja.. Det här kommer att bli mitt sista blogginlägg innan jag lyfter senare ikväll. Det känns som om jag inte kan sätta ord på alla känslor, för jag vet inte själv vad jag känner. Jag är så sjukt glad att jag ska få komma hem till Sverige och er alla där hemma, jag kan nog inte beskriva hur lycklig det gör mig. Jag känner mig klar med mitt jobb och min tid här, men jag kommer sakna det. Jag tror inte riktigt jag har fattat att jag verkligen ska åka, utan det kommer bli verklighet när jag står där på flygplatsen och har sagt hejdå till mina fina barn och värdföräldrar. Jag kommer sakna Colby och Sierra sjukt mycket. Eftersom det här är mitt sista blogginlägg som au pair så måste jag ju på något vis summera året. Jag har lärt mig så himla mycket under det här året, och jag har verkligen vuxit som människa. Allt jag har upplevt här är ovärdeligt och jag är otroligt tacksam över allt som jag har varit med om. Att åka iväg ett år är inte det lättaste vill jag lova, och jag är stolt över mig själv att jag vågade. Alla bilder, vidoes och minnen från mitt år i USA kommer för alltid påminna mig och den mest fantastiska tiden i mitt liv, och jag ska alltid se på dem med ett stort leende på läpparna. USA, California, San Francisco - Tack för den här gången, det här äventyret glömmer jag inte i första taget.