Idag hade vi avskedsmiddag för mig inne i stan, jag, familjen och farmorn. Det kändes väldigt fint och vi satt och pratade om massa saker som har hänt under året. De gav mig en goodiebag med tidning och snacks inför flygresan, en stickad Giants (baseball) mössa, ett magnetkort på dem till kylskåpet samt ett fint brev. När jag satt där, precis i den stunden, och läste brevet kände jag verkligen hur mycket de faktiskt tycker om mig. Hur otroligt uppskattad jag har varit och hur mycket jag själv gillar den här familjen! Nog brände det lite innanför ögonlocken och jag kände att vi alla hade en sån samhörighet. Riktigt fint. När vi sedan kom hem gav jag barnen deras fotoalbum, och gissa om de blev glada? Herre gud vad de sken upp! Det kändes riktigt, riktigt bra och mina värdföräldrar uppskattade det till tusen. Det var helt klart värt allt hårt slit! Sedan gav jag barnen en varsin födelsedagspresent eftersom jag inte kommer vara här då (de fyller i augusti och september), och de blev överlyckliga! Jag kan inte beskriva hur skönt det kändes att se. De gav mig tusen kramar och pussar och de var helt speedade över sina nya leksaker. Jag älskar att ge presenter! Nu ska jag packa ihop det sista inför morgondagen. Jag flyger inte förrän senare på kvällen men jag har barnen hela dagen så allt måste vara klappat och klart. I morgon är min sista dag här i Kalifornien. Min sista dag med barnen. Jag ska pussa deras rosiga kinder och berätta för dem hur mycket jag älskar dem för en sista gång. För det gör jag. Ett år tillsammans sätter sina spår, och jag vet att jag redan min första dag i Sverige kommer tänka på dem. Colby och Sierra. Det kommer kännas tomt.