Har precis avslutat två samtal till mina respektive SF ladies, Danielle och Mathilda. Nu är det bokat och klart att de for sure kommer till mig den 26 oktober, alltså om två veckor! Alla tre är sjukt excited och det kommer att bli awesome! Saknar alla kvällar på Burlingame avenue, alla skratt och alla resor. Ni är bäst!

På måndag fyller världens bästa storasyster år och i helgen kommer jag hem för att fira henne. Jag missade ju alla födelsedagar förra året, så det ska bli supermysigt att få äta en god födelsedagsmiddag och sjunga "ja må hon leva" tidigt på morgonen. Åh vad kul det ska bli!

Tänk att jag hittade en sån fin vän på andra sidan jordklotet. Vissa har tur!

Igår blev vi äntligen klara med rapportskrivandet för ett litet tag! Uppgift 3 inlämnad, och idag är jag ledig. Jippi!

Har haft en underbart bra helg tillsammans med min mamma och storasyster. Igår blev det mys i stan med vackert väder, shopping, fika, middag på en fin restaurang vid sjön samt en drink på ett annat trevligt ställe. helt perfekt med andra ord! Nu har de precis åkt hem och ska jag städa lite. Senare i eftermiddag kommer Pierre hem från Stockholm, så jag behöver inte vara ensam så länge. Hoppas er helg var lika bra som min!

Igår var det så kallad White night och campus studentpub förvandlades till en helvit nattklubb med hundratals vita ballonger och infraljus. Jag hade fantastiskt roligt hela kvällen och ikväll är det fest igen! Nämligen finsittning, vilket också kommer bli askul. Resten av helgen kommer spenderas med mamma och Maria. Mys!

De senaste dagarna har jag tänk på mitt år i USA ganska mycket, vilket har synts här på bloggen. Jag bläddrar bland bilderna och inser hur mycket jag saknar det. Jag älskar mitt liv som jag lever just nu med allt vad det innebär, samboliv, plugg, slit, vänskap och fest. Men min tid i San Francisco kan aldrig väga upp mot nått, det var så sju helsike fantastiskt (även om jag inte alltid insåg det). Det skulle vara konstigt om jag inte saknade det, och jag kan inte nog poängtera hur glad det gör mig att jag faktiskt åkte. När det väl kommer till kritan så skulle jag inte vilja befinna mig någon annan stans än just här tillsammans med Pierre. Så många nätter jag trott att jag skulle spricka av saknad och så många tårar jag har fält. Att jag och Pierre klarade det så himla bra gör det hela så mycket bättre. Det gör att mitt äventyr känns om möjligt ännu mer fantastiskt, och jag är otroligt tacksam över att han alltid funnits vid min sida. Att jag saknar mitt liv i USA betyder inte att jag inte älskar mitt liv som jag lever nu. Jag saknar mina barn, jag saknar mitt rum, jag saknar mina vänner och jag saknar alla platser. Det vore väl konstigt annars? San Francisco, you'll always be in my heart!

Är på väg till skolan, och idag åker jag faktiskt buss. Igår var det den första dagen på riktigt länge som det var solsken! Det var en riktigt fin höstdag, och jag önskar innerligt att vi kan få fler av dem. Bara regn och rusk hittills i Växjö.. Men tydligen så är det något utav en regnhåla så jag får väl vänja mig. Att gå från 25 grader och sol varje dag till detta känns mindre kul faktiskt. Men det är väl Sverige i ett nötskal? Den här veckan ska jag och Amanda hitta ett partnerföretag, och sen skriva en rapport på cirka 15 sidor. Mycket jobb med andra ord! Ser i alla fall fram emot helgen då mamma och Maria kommer!