Min tjej
Jag sitter och stirrar på min skärm. Känner mig tom. Jag kan se det blonda trassliga håret så tydligt framför mig, och jag kan känna den mjuka lilla handen söka värme och trygghet i min. Jag hör fortfarande det där fina lilla skrattet och rösten som kan babbla på om precis allt, eller inget, i evigheter. Allt är så tydligt, och jag kan fortfarande inte fatta att det aldrig ska vara vi igen. Jag ska aldrig mer lämna dig på dagis och få en puss innan jag går, jag ska aldrig mer läsa "Angelina Ballerina" (som vi båda kan utantill vid det här laget), jag ska aldrig mer åka en extra runda med bilen för att du ska somna och ta en middagslur (envisa unge), jag ska aldrig mera klä på dina dockor och leka i flera timmar, jag ska aldrig mera se dig dansa och jag ska aldrig mera plocka sura apelsiner från vår baksida, dom som bara du och jag gillar. Du är min lilla tjej, min alldeles egna prinsessa. Under ett helt år har jag fått så mycket kärlek, och nu är allt borta. Du och jag fick ett väldigt speciellt band, och jag har hört från din nya au pair att du saknar mig. Jag saknar dig också. Varje dag, hela tiden. Det enda jag tänkte på förut var att få komma hem till Sverige och mina nära och kära. Jag tänkte aldrig på den här biten. Att det skulle vara så jäkla svårt att vara utan dig.
Kommentarer
Trackback
