Idag skypade jag både med mamma och pappa hemma i Vallentuna, och Pierre i Oslo. Det här är Pierres sista vecka där och han är exctied att komma hem och slå sig till ro nu när sommaren börjar ta fart. Jag hör minsann att det börjar bli riktigt varmt och skönt där hemma. Kul för er! Sommarsverige är ju verkligen fantastiskt, och jag tror inte man kan förstå det om man inte är ifrån Sverige själv. Jag hoppas vi svenskar här i SF hittar på något mysigt till midsommar. Knyta bomsterkransar kanske. Jag älskar verkligen Sverige och jag är så himla tacksam över att jag är svensk. En sak jag med säkerhet har lärt mig under detta året är att uppskatta saker, och jag har nog aldrig uppskattat Sverige så mycket som jag gör just nu. Precis allt får mig att börja le och jag kan knappt vänta tills jag sitter på min altan och äter middag med världens finaste familj. Nog är vi ett litet land, men ack så underbart. Ni får ursäkta min Sverigeabstinens, men den som inte har varit ifrån Sverige lika länge som jag kan nog inte förstå känslan. Ja, jag vill leva, jag vill dö i Sverige.