Nio timmars dygnsskillnad men ändå så nära

Idag stod jobb på schemat, men jag hann även med att skypa med tre fina filurer hemma i Vallentuna. Det är alltid lika mysigt att skypa med mamma, pappa och Jenny och jag blir alltid på så himla bra humör. Ibland känns det verkligen som om jag är med dem där hemma i huset, och jag får en sån himla skön känsla i hela kroppen. Utan skype hade jag aldrig klarat mitt år här så pass bra. Förresten har jag varit borta i sju månader nu. Sju. Ibland går tiden faktiskt väldans fort. Idag på kvällen blev det middag och bio med två svenska au pairer. Vi såg "This means war", en komedi som satt fint så här i slutet på veckan. Dessutom var en av killarna så sjukt snygg att jag trodde jag skulle dö. Oh my god. I morgon blir det Burlingame och brudarna, vilket gillas skarpt. Jag välkomnar helgen med öppna armar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0