När jag var tretton år började jag samma skola som en kille jag från första början fick upp ögonen för. Han hade ganska långt hår, alltid en Emil i Lönneberga keps, mjukisbyxor, joggingskor och fotbolls t-shirt. Vilket kap va? Inom det kommande året skulle jag komma att falla pladask för denna grabb, men allt hade i sin skalle var fotboll. Jag försökte länge och väl, och så tillslut blev jag hembjuden på filmkväll av honom. Resten är en fairytale come true. Sedan den 26 april 2006 har vi varit oskiljaktiga, och jag har aldrig någonsin varit lyckligare. Det känns som om det alltid har varit jag och Pierre och jag älskar honom över allt annat.