Känslor från San Francisco

Nu sitter jag här i min säng och tänker. Jag tänker på allt möjligt. För det mesta brukar jag tänka på hur bra mitt liv är och har varit. Jag har världens bästa familj och jag älskar verkligen att vi trivs i varandras sällskap. Jag älskar att vi fortfarande åker på semester allihop, både vinter och sommar, och jag älskar att vi varje söndag tittar på en film tillsammans. Vi står varandra så nära och jag saknar er varje dag. Jag saknar den "tråkiga" vardagen som jag levt i i över 20 år, men samtidigt är jag glad att jag gör något nytt. Mitt liv här i USA går inte ens att jämföra med det jag hade i Sverige, men jag trivs oerhört bra. Familjen jag har hamnat hos är verkligen en bra familj. Föräldrarna vill att jag ska få ut det mesta av min upplevelse och ger mig ständiga tips om både SF och andra delar av landet. Barnen är fina dom med och jag känner att vi börjar komma varandra nära. Kramar och knäsittande är numera inget ovanligt och jag känner mig för det mesta uppskattad. Trots att livet flyter på så bra så skulle jag ljuga om jag sa att jag inte var tacksam över att jag vet att jag alltid kommer ha Sverige att komma tillbaka till. Jag vill uppleva så mycket, och samtidigt som jag vill att det här året (eller tio återstående månader) ska bli något utöver det vanliga, så kan jag knappt bärga mig till att komma hem igen. Jag vet att det måste låta konstigt, men jag har så mycket jag ser fram emot och vill nästan att de här månaderna ska gå på snabbspolning (fast självklart med mycket minnen och bilder i garaget). Sen får jag ju absolut inte glömma att nämna min andra halva, Pierre. Han bor ju i Sverige han med och jag blir så väldans glad när min familj och pojkvän umgås utan mig. Allt verkar ju vara precis som vanligt, förutom att jag befinner mig på andra sidan Atlanten. Men det är som det är. Och det kommer bli ett fantastiskt år och en fantastisk fortsättning när jag väl landar på Arlanda igen och med tårar i ögonen kramar om dom jag älskar mest på hela jorden.

Haha Anna, sitter seriöst här med några tårar i ögonen!

Gud vad fint du skriver om vår familj, jag blir så glad och varm i hjärtat för du berättar så fint och jag håller verkligen med att vi har roliga semestrar både på sommar och vinter. Det måste vi hålla kvar!



Kommer du ihåg i Österrike? Efter skiddagen slut när vi skulle vandra hela vägen......pust, med skidor/stavar (som spretade åt alla håll) på axlarna och tunga slalompjäxor på fötterna,upp till vårt fina pensionat som låg högst upp av alla ställen i Saalbach.....vad mysigt det var.

Ja haha. Det var nog den värsta delen på hela dagen! Men mysigt var det i alla fall! :D