Jag lever och är precis hemkommen från middag och en kaffe med svenskorna. Vi åkte aldrig till Crystal Springs eftersom Danielle slutade ganska sent så vi bestämde oss för att äta middag tillsammans istället. Väldigt trevligt måste jag säga. Att gå ut och äta eller ta en kaffe med Danielle och Mathilda är faktiskt den bästa stunden på dagen, fina tjejer det där! Det är konstigt att man kan känna sig så nära två personer man bara känt i knappt två månader. Men det är ju bara för att de är svenskar och man känner sig lite "hemma". Dessutom går vi alla tre väldigt bra ihop så det är ju inte enbart för den där Sverigekänslan jag umgås med dem, den är bara en bonus! För spä på min Sverigekänsla lite så kan jag meddela att min pappa just nu är påväg till Paris där han ska mellanlanda innan han hamnar här i San Francisco. Vill krama honom nu, nu, nu! Min pappa är verkligen världens bästa. Han är så härlig, spontan, rolig och ambitiös. Han vet och kan allt och det finns ingenting han inte kan fixa. När man är med min pappa är man säker, var man än befinner sig och det ska bli skönt att få lite trygghet från "hemma". Pappa är nog den människan jag ser upp mest till och jag älskar honom så mycket att jag inte ens kan börja beskriva det.