Middagen med pappa gick kanon och jag körde precis honom till stationen. Det var med lite fuktiga ögon jag kramade honom och sa hejdå. Han fick till och med en puss på kinden. Visst, det var inte alls lika jobbigt som första gången där på Arlanda, men nog känns det lite i hjärtat i alla fall. Den här gången vet jag ju att jag har ett liv med rutiner här, jag har nästan till och med en vardag, förra gången kastades jag bara ut i det blå. Det var ju faktiskt jag som visade pappa min tillvaro och jag tycker jag ska vara stolt över den. Fint hus, område och familj. Pappa godkände alla tre med högsta betyg och mina värdföräldrar gillade min riktiga förälder riktigt mycket de också. Det känns så himla bra att pappa har fått träffa min hostfamily och fått se hur jag verkligen har det. Känns fint att han vet det nu. Framför mig har jag nu ett par roliga veckor (LA och Miami, inom sin tid) och det är med kärlek och värme jag säger hejdå till pappa för den här gången. Det är tur att han är just min pappa för det betyder att jag alltid kommer ha honom i mitt liv.