I morse skypade jag med min familj. Mamma, pappa, Maria, Jenny och mormor satt precis där som vanligt i vardagsrummet och såg glada ut. Jag fick till och med vara med när tomten kom, samt under paketöppningen. Jag kunde riktigt känna den där känslan, men det var som om jag snubblade på mållinjen och inte kunde njuta av den till fullo. Min fina familj. Jag kunde inte hjälpa att saknaden blev större och nog rann tårarna längst mina kinder. Allt var precis som det ska vara på julafton. Alla var finklädda, granen lyste fint, klapparna öppnades, julmusten och allt det andra stod på bordet och framför allt var stämingen på topp. Julkänslan på självaste julafton är nog det bästa jag vet. När jag var liten var det mest för paketens skull, men nu när jag befinner mig på andra sidan Atlanten kan jag med säkerhet säga att det är familjen som gör det. Världens bästa familj som jag saknar och älskar varje dag. Jag vet att jag får uppleva en amerikansk jul, och det ska väl vara speciellt på något vis, men jag kan inte hjälpa att tänka att jag inte vill uppleva en jul utan er igen. God jul Sverige!