En sak som jag verkligen har lagt märke till i detta land är hur man uttrycker sig. Jag menar att bli kallad "honey" av målarkillen eller "sweetie" av tanten i affären känns faktiskt mycket märkligt. Sen när är jag deras älskling liksom? Hur trevliga dem än må vara så gillar jag inte när en främling använder sig av sådana ord, jag blir obekväm på något vis. Jag menar, sist jag kolla är jag ju Pierres älskling.. Målarkillen och tanten i affären verkar ju inte ha koll på läget direkt. Om en svensk målarkille hade kallat mig för sötnos hade jag sprungit där ifrån. Men den här amerikanska målarkillen ville nog bara vara snäll. Eller..?